Min första riktiga kärlek var för ungefär 2 år sedan.
christoffer som han hette
vi två gick i samma klass från 7:a till 9:an,
men det var inte förens vi gick i nian som vi blev tillsammans.
Dem första månaderna var helt underbara, man var ny kär och pirrig i magen.
och tiden fortsatte och vi hade väldigt kul tillsammans båda två med mycket humår och skoj!
vi var helt enkelt som bästa vänner och mycket mer!
med honom kunde man prata med precis allting!
efter så där ett och ett halvft år med varandra så började bli struligt och den ena lögnen efter den andra kändes det som.
mycket motgångar osv......
han träffade en annan, då han gjorde slut med mig.
ja det var väldigt jobbigt i början. både att veta att han inte var min längre!
men även från den stunden så visste jag att jag förlorat min bästa vän!

jag ångrar absolut inget av det som hände och jag är jätte tacksam över den tid vi hade tillsammans, för den tiden var fin!¨

men nu har jag helt och hållet kommit över det!

jag är redo för ett nytt kapitel, i mitt liv nu!